Behavioristiska terapier: Systematisk desensibilisering

Systematisk desensibilisering är en typ av beteendeterapi som har sin grund i principerna för klassisk betingning. Den utvecklades av Wolpe under 1950-talen.

Denna terapi har som mål att ta bort rädsloresponsen i människor som har drabbats av fobier och ersätta den med en avslappningsrespons.

Detta uppnås genom att bygga upp en rädslohierarki som innefattar det betingade stimulus (t ex en spindel), som rankas från den minst till mest skrämmande.

Patienten jobbar sig upp genom att starta med det mist skrämmande stimulus. Samtidigt praktiserar patienten avslappningstekniker. När de har blivit av med rädslan för en stimulus (när de inte längre är rädda för att t ex se spindlar) fortsätter de med nästa skrämmande stimulus i rädslohierarkin.

Därmed kommer en person som drabbats av spindelfobi att uppleva en liten spindel 5 meter bort som lite skrämmande, medan en stor spindel som rör sig snabbt mot personen som mycket skrämmande. Klienten kommer under djup avslappning att föreställa sig den minst hotfulla situationen i rädslohierarkin. Klienten kan i stället konfronteras med densamma (i stället för att endast föreställa sig den).

Klienten utsätts upprepade gånger för det minst skrämmande stimulus tills personen inte längre känner rädsla för det imaginära eller faktiska stimulus. Denna process upprepas tills alla rädslor i hierarkin är borta. Klienten lär sig också olika avslappningsmetoder, t ex kontroll över andning, muskelavslappning. Studier har däremot visat att varken avslappning eller hierarkier är nödvändiga, utan den viktiga faktorn är att klienten utsätts för den skräckingivande situationen eller objektet som skapar rädsla eller ångest.

Antalet sessioner beror på fobins styrka och hur allvarlig den är. Vanligtvis brukar 4-6 sessioner för mild fobi och 12 sessioner för allvarlig fobi räcka. Terapin är slut när den överenskomna terapeutiska målsättningen har nåtts (alltså inte nödvändigt när all rädsla är borta).

Utsättning kan göras på två sätt:

In vitro – klienten föreställer sig det stimulus som skapar rädsla.

In Vivo – klienten utsätts för den faktiska stimulus.

Kritisk utvärdering

Tekniken är mycket effektiv när problemet är inlärt skräck för vissa objekt och situationer.

Tekniken är en långsam process. Samtidigt visar forskning att ju långsammare processen är desto effektivare.

Tekniken kan inte användas för att behandla allvarliga mentala störningar såsom depression eller schizofreni.

Tekniken behandlar symptomen men inte underliggande orsaker.

Källor:

Wolpe, J. (1958). Psychotherapy by reciprocal inhibition. Stanford, CA: Stanford University Press.

McLeod, S. A. (2008). Systematic Desensitization. Retrieved from http://www.simplypsychology.org/Systematic-Desensitisation.html