Miley Cyrus och Madonna – ‘Pose’ versus ‘Strike a pose’

Kategorier: Nöje | Musik

25.07.22 - En jämförelse mellan Madonnas "Vogue" och Miley Cyrus "Every Girl You’ve Ever Loved". När skönhet gör att man blir sedd - på ytan.

Miley Cyrus fortsätter att tänja på gränserna, nu med sitt visuellt laddade verk "Every Girl You’ve Ever Loved", en singel från hennes senaste album Something Beautiful. Med supermodellen Naomi Campbell som poetisk ciceron och en visuell estetik som ekar av 90-talets ikoner, rör sig låten skickligt mellan egenmakt och sårbarhet. Bakom den glittrande ytan döljer sig tydliga influenser – inte minst från Madonnas "Vogue" – men Cyrus går längre än en ren hyllning. Hon ifrågasätter också priset för att försöka vara varje mans dröm.

Madonna, "Vogue" och det revolutionerande i att "Strike a Pose"

När Madonna sjöng "Strike a pose, there's nothing to it" i sin ikoniska låt "Vogue" från 1990, menade hon mycket mer än bara att ta en snygg bild. Låten och frasen är en hyllning till självuttryck, styrka, frihet och motstånd genom stil och kroppsspråk – framför allt inom den svarta och latinska HBTQ+-kulturen i New Yorks ballroom scene under 80-talet.

Madonnas "Vogue" handlade om en djup längtan att bli sedd och erkänd, men inte på samhällets villkor. Inom voguing, en dansstil som föddes i New Yorks queer-communities, handlar det om att skapa kraftfulla, statyliknande poser inspirerade av modefotografi. Att "strike a pose" var ett sätt att visa: "Här är jag. Jag är vacker, värdig och levande – oavsett vad världen tycker."

Det var en flykt in i fantasin, en möjlighet att i stunden iklä sig rollen som någon annan för att jaga bort depression och känslan av tomhet. Som Madonna sjöng: "All you need is your own imagination, so use it that's what it's for." Att posera blev ett sätt att skapa sin egen verklighet.

För många marginaliserade grupper i 80-talets USA – särskilt svarta och latinska transpersoner och homosexuella – var ballroom-scenen en fristad där de kunde vara stjärnor, kungligheter och modeller; något som samhället annars förnekade dem. Kroppen blev ett budskap, där varje medveten, stolt och överdriven pose berättade en historia om styrka, överlevnad, könsidentitet och drömmen om frihet. "Vogue" blev Madonnas sätt att ta denna revolutionerande undergroundkultur till en mainstream-publik, en kärleksförklaring till både modevärlden och queer-kulturens kamp för synlighet.

Miley Cyrus och "Every Girl You’ve Ever Loved": När drömmen blir en bur

I skarp kontrast till Madonnas frihetssträvande uttryck, handlar Miley Cyrus "Every Girl You’ve Ever Loved" om det motsatta: att bli sedd och erkänd, men ändå känna sig precis som en i mängden, som alla andra. Mileys låt, med sin nostalgiska 80-talskänsla som direkt påminner om "Vogue", utforskar en mer plågsam sida av perfektion.

I videon presenteras Miley och Naomi i starka, stilrena bildkompositioner. Men där Madonnas "pose" var triumferande och förlösande, bär Mileys tolkning på en mer smärtsam underton: "Aren’t I pretty enough for more than fun in the dark?" (Är jag inte snygg nog för mer än kul i mörkret?) Med andra ord: Är inte jag snygg nog för dig att vilja titta på mig och beundra mig dagtid?

Här är drömmen och fantasin uppnådd – Miley är den vackra, eftertraktade kvinnan som "varenda kille någonsin älskat" – men detta innebär inte att hon blir älskad på riktigt, för den hon är. Istället omvandlas hon till ett objekt, en projektionsyta för andras begär.

Supermodellen Naomi Campbells medverkan är mer än en enkel cameo; hon representerar själva idealet: den perfekta kvinnan, vars skönhet, grace och självförtroende tycks sväva ovanför all kritik. Hon är skönheten personifierad, en ikon som länge har beundrats för sin unika och bestående skönhet. Hennes poetiska röst – "She speaks the perfect French, She has the perfect scent, Did Botticelli paint her face" – är en snygg kvinnas hyllning till en annan.

Det är som om Miley ställer frågan: Vad händer med oss som försöker leva upp till skönhetsidealet, och vad händer när vi väl når dit? "Pose, pose, pose" – det blir inte längre en handling av frihet, utan allt man kan göra i en ändlös strävan efter att upprätthålla en fasad som inte längre är en flykt, utan en bur.

Systerskap och ett rop inifrån

"Every Girl You’ve Ever Loved" är inte bara en poplåt eller en snygg video. Det är ett samtal mellan generationer av kvinnor – från Madonnas självsäkra och frigörande "strike a pose" som en handling av makt och självrespekt, till Mileys ifrågasättande av mäns ursäkt för deras promiskuitet. Hon verkar mena att de hävdar att de letar efter "den enda" men "en enda" är aldrig nog.

Det finns en självmedvetenhet om att det inte är fel på henne. Att hon är fulländad på alla möjliga sätt. Hon är både en snygg förföreska såväl som en empatisk människa som kan lyssna, förstå och acceptera en mans sårbarhet. "Jag kan hålla dig som en man, och låta dig gråta som ett barn." sjunger hon.

Med glimtar av nostalgi, en smärtsam självrannsakan och en granskning av kvinnliga skönhetsideal, lyckas Miley skapa något som både känns bekant och helt nytt. En påminnelse om att även den mest perfekta fasad kan dölja en djup längtan efter att bli sedd – på riktigt.

Läs mer om ämnet: