SENASTE NYTT
VÄDERPROGNOS
Känner du dig liten i sällskap av vissa människor? Här är varför (och vad du gör åt det)
Livsstil Relationer Psykologi & Samhälle
26.01.20 - Vi har alla varit där. Du kliver in i ett rum med gott självförtroende, men så fort den där personen dyker upp är det som att luften går ur dig. Du blir tystare, osäkrare och känner dig plötsligt väldigt… liten. Varför händer det? Det handlar inte bara om osäkerhet – det finns psykologiska förklaringar.
Det är en obehaglig känsla. Det kan vara en dominant kollega, en framgångsrik vän eller en auktoritär släkting. Utan att de ens behöver säga något elakt, har du placerat dig själv i underläge.
Här är tre vetenskapliga anledningar till att det sker – och hur du bryter mönstret.
1. Du fastnar i en orättvis social jämförelse
Redan på 50-talet beskrev psykologen Leon Festinger hur vi människor har en biologisk drift att utvärdera oss själva genom att jämföra oss med andra. Problemet uppstår när jämförelsen blir skev. När vi ser andra som “bättre” än oss — smartare, roligare, mer framgångsrika — kan vi automatiskt känna oss sämre.
Du vet allt om dina egna osäkerheter, din stress och dina misstag. Hos den andra personen ser du bara "skyltfönstret" – det polerade yttre och framgångarna. Detta kallas för social jämförelse ”uppåt” mot någon som du anser är överlägsen. Du jämför din röriga insida med deras perfekta utsida. Det är en match du är dömd att förlora innan den ens börjat.
2. Du ser din egen potential i dem
Den kända psykiatrikern Carl Jung talade ofta om "skuggan" – sidor hos oss själva vi inte vill kännas vid. Men inom senare jungiansk psykologi talar man också om den så kallade "guldskuggan", en dold potential inom dig själv som du ännu inte har förverkligad.
Om du känner dig liten inför någon som är väldigt karismatisk, vältalig eller kreativ, beror det ofta på att du projicerar din egen dolda potential på dem. Du har egentligen samma egenskaper inom dig, men du har inte vågat bejaka dem än. Du blir bländad av dem, för att de lever ut det du egentligen vill vara.
3. Du sätter personen på en piedestal
När vi sätter någon på en piedestal faller vi ofta offer för det som kallas haloeffekten. Det är ett kognitivt tankefel som forskaren Edward Thorndike identifierade tack vare en serie experiment på 1920-talet, där vi låter en positiv egenskap färga hela vår bild av en person.
Om någon är framgångsrik på jobbet eller ser väldigt bra ut, antar din hjärna automatiskt att de också är smartare, snällare och lyckligare än du. Du ger dem en "halo" (gloria) av perfektion som sällan stämmer med verkligheten. Statusen är en illusion du skapar i ditt eget huvud.
Så bryter du mönstret
Nästa gång du känner att du krymper i någons sällskap, använd kunskapen om hur din hjärna fungerar:
Inse att du lurar dig själv:
Påminn dig om haloeffekten. Bara för att de är säkra i sin roll betyder det inte att de är bättre.
Kom ihåg din egen inre potential:
Istället för att avundas deras strålglans, fråga dig själv: "Vilken egenskap hos dem är det jag beundrar, och hur kan jag plocka fram lite mer av den i mig själv?"
Sluta idolisera personen:
Föreställ dig personen i en vardaglig, oglamorös situation (t.ex. när de står i kö på Ica eller spiller kaffe). Det tar ner dem på jorden.
Andra tycker om dig mer än du antar att du gör
Det finns också en psykologisk effekt som kallas the liking gap — vi tenderar att tro att andra inte tycker om oss lika mycket som de faktiskt gör, vilket gör att vi känns oss mer osäkra än vi behöver vara.
Fokusera utåt, ej inåt
Vissa människor får starkare rädsla för att bli granskade eller dömda i sociala situationer — det kan yttra sig i fysiska symptom som darrningar, stress eller önskan att undvika interaktionen helt och hållet. Detta beror till stor del på att du fokuserar för mycket på hur du mår och vad du känner. Börja rikta uppmärksamheten utåt och glöm bort dig själv.
Du är inte liten. Du har bara tillfälligt glömt bort att även de du ser upp till bara är människor.
Liknande artiklar: