SENASTE NYTT
VÄDERPROGNOS
Skräckfilmen Weapons – de verkliga monstren bor inom oss själva
Publiceringsdatum: 25.08.12
En psykologisk analys av hur moralisk frånkoppling och sociala grupprocesser leder till att vanliga människor omvandlas till skurkar.
Regissören Zach Creggers nya skräckfilm Weapons visar en skrämmande insikt: de verkliga monstren finns inte alltid under sängen, utan i vårt eget sinne.
Efter succén med skräckfilmen Barbarian (2022) tar Cregger med oss på en psykologisk mardröm där vanliga människor snabbt blir grymma, samtidigt som de tror sig vara hjältarna i sina egna historier.
Filmen som, enligt kritikerna, klassas som ”en av årets bästa”, börjar med att 17 barn försvinner spårlöst från en skola i den lilla staden Maybrook i Pennsylvania. Samhället kastas in i kaos: föräldrar anklagar lärare, grannar börjar misstänka varandra och oskyldiga liv påverkas. Den verkliga skräcken är hur snabbt förtroende och empati bryts ner under press.
Psykologin bakom skräcken
En central förklaring ligger i social identitetsteori, som visar hur människor snabbt delar upp världen i ”oss” och ”dem”. Under stress ökar tendensen att misstänka och skylla på den som ses som ”den andre”. I filmen blir läraren Justine Gandy en syndabock, inte för något hon gjort, utan för att hon uppfattas som annorlunda.
Det är här den mörka sidan av mänsklig psykologi träder fram: moralisk frånkoppling. Det innebär att hjärnan hittar ursäkter för att rättfärdiga grymhet eller dåligt beteende, till exempel med tankar som ”det är för det större goda” eller ”de förtjänar det”.
Forskning visar att detta inte bara är fiktivt – vanliga människor kan övertalas att göra hemska saker när de är under stress eller följer auktoriteter, precis som de klassiska experimenten av Stanley Milgram och Stanfords fängelseexperiment visat. Utöver detta har sådana experiment lett till lagändringar i USA. De förbjuds eftersom de är farliga för deltagarnas psykiska hälsa.
Empatifällan – när omtanke blir en börda
Filmen skildrar också hur de som bryr sig mest blir de största måltavlorna. Justine Gandy straffas inte för att hon är ond, utan för att hon är för snäll och bryr sig om sina elever. Samhället vänder hennes empati till skuld och misstanke.
Samtidigt visar filmen hur empati kan manipuleras som ett vapen – något psykologer kallar ”vapeniserad empati”. Det är när människor utnyttjar andras medkänsla för att få stöd för skadliga agendor eller moralisk skenhelighet.
En skräckfilm med verkliga monster
Weapons är läskig för att den visar oss en sann och skrämmande verklighet: att vår psykologi, i rätt (eller fel) omständigheter, kan få oss att förlora empati och göra fruktansvärda saker.
Filmen utmanar oss att tänka efter: När samhället faller sönder, vem blir syndabock? Och viktigast av allt – vilken sida väljer du?
Denna artikel bygger på en text av Edward White, PhD-kandidat vid Kingston University, publicerad på The Conversation under Creative Commons-licens.