En ny studie visar att personer som gör goda gärningar orkar mer och har större fysisk uthållighet. Studien som ledde till den här slutsatsen leddes av Kurt Gray vid Harvards Universitet och publicerades sedan i Science Daily.

Studiedeltagare som hjälpte andra eller endast föreställde sig att de hjälpte andra människor, visade sig orka mer rent fysiskt.

Även de som gjorde onda gärningar kunde prestera mer.

Det är en självuppfyllande profetia som äger rum, förklarar Gray, eftersom människor förknippar de goda och de onda med styrka, effektivitet, kraft och tålighet. De goda och de onda är mindre känsliga för obehag. När man uppfattar sig själv som god eller ond, förkroppsligar man den här föreställningen och ens fysiska uthållighet ökar markant.

Den själuppfyllande profetian brukar oftast sammanfattas i Thomasteoremet: "Om människor definierar situationer som verkliga blir de verkliga till sina konsekvenser."

Det är inte alls så att man behöver några särskilda egenskaper för att uppnå sina mål. Bara genom leva sig i en roll, utvecklar man egenskapen i fråga.

Både Gandhi och Moder Theresa var människor som visade tecken på enorm självkontroll. Det behövde inte alls betyda att de föddes med de här egenskaperna. De utvecklade dessa genom att hjälpa andra människor.

Eftersom moraliskt laddade gärningar kan förändra hur väl någon presterar, kallar Gray processen som äger rum för "moralisk omvandling". "Moralisk omvandling" -teorin betyder att vem som helst kan öka sin effektivitet från en person med "normala" förmågor till "exceptionella" förmågor.

Ökad viljestyrka kan vi alla behöva och den "moraliska omvandlingen" som sker inom oss via att hjälpa andra, kan tillämpas inom många områden i livet. Att ge bort växeln till välgörenhet i stället för att köpa godis kan vara ett sätt att omvandla sig själv och utveckla självkontroll.

Är man för girig, räcker det att man bara föreställer sig att man har varit generös. Gray föreslår även "moralisk omvandling" som terapimetod. "Att hjälpa andra människor kan vara det bästa sättet att återta kontrollen över sitt eget liv", hävdar han.

Grays resultat grundas i två olika studier. I den första studien fick varje deltagare en dollar och de fick välja mellan att behålla den eller att donera den till välgörenhet. Sedan fick de bära en tung vikt. De som donerade dollarn till välgörenhet orkade bära vikten under längre tid än de som behöll dollarn.

I en andra studie, fick deltagarna hålla i vikten medan de skrev en fiktiv berättelse som handlade om att antigen hjälpa någon annan, skada någon annan eller om att göra något som inte påverkade någon annan på något sätt. Precis som i den första studien, visade det sig att de som fantiserade om goda gärningar hade större fysisk uthållighet än de andra.

"Oavsett om du är god eller ond, verkar det finnas styrka i moraliska handlingar"säger Gray. "Människor brukar se på andra som gör stora dåd och tänker att de själva inte skulle kunna göra det, men de här studierna betyder i stort sett att fysisk styrka och uthållighet kan vara en effekt och inte en orsak till moraliska handlingar."