Vem är Irans ledare, Ayatollah Ali Khamenei? En central figur i Irans ledning sedan 1989
Livsstil / Psykologi och samhälle
25.06.23 - Vissa ser honom som en auktoritär ledare, medan andra anser att hans starka övertygelser och försvarsinriktning har utvecklats som ett svar på återkommande externa hot.
Det viktigaste i korthet
Ali Khamenei föddes 1939 i Mashhad, Iran.
Var en nära elev till Irans tidigare ledare, Ayatollah Khomeini.
Aktiv i motståndet mot den gamla shah-regimen.
Blev Irans president 1982 och landets högste ledare 1989.
Har stort inflytande över landets politik, militär och rättssystem. Bygger sitt ledarskap på doktrinen velayat-e faqih, där en enda religiös ledare styr landet.
Protester och krav på frihet har vuxit, men yttre hot har ofta enat befolkningen bakom regimen
Ali Khamenei föddes 1939 i den heliga staden Mashhad i Iran. Han växte upp i en religiös familj med begränsade ekonomiska resurser. Redan som barn började han läsa Koranen och studerade senare teologi både i Iran och i Najaf, Irak — ett viktigt centrum för shiitisk islamistisk rättsvetenskap.
Han var elev till flera kända religiösa ledare, bland annat Ayatollah Ruhollah Khomeini, som senare skulle bli Irans högste ledare och revolutionens ansikte utåt.
Motståndare till shahen
Under 1960- och 1970-talet engagerade sig Khamenei i protester mot den USA-stödda monarkin i Iran. Han motsatte sig också den snabba västerniseringen av landet. På grund av sitt engagemang fängslades han flera gånger av shahens säkerhetstjänst Savak.
När revolutionen bröt ut 1979 var Khamenei en av de religiösa ledare som fick viktiga roller i den nya islamiska republiken. Han utsågs till biträdande försvarsminister och fick också leda de viktiga fredagsbönerna i Teheran.
President och krigsledare
1982 blev han president i Iran efter att den förre presidenten dödats i ett bombdåd. Under hans tid som president pågick det blodiga Iran-Irakkriget. Khamenei var aktiv i krigsledningen och hade ansvar för landets försvar och mobilisering av soldater.
Han överlevde själv ett mordförsök som ledde till att hans högra arm blev förlamad.
Landets högste ledare sedan 1989
Efter Ayatollah Khomeinis död 1989 utsågs Khamenei till Irans högste ledare — den mäktigaste posten i landet. Han valdes av Expertförsamlingen, en grupp på 88 religiösa män.
Som högste ledare har Khamenei makt över Irans militär, rättsväsende, utrikespolitik och medier. Han kan besluta om krig och fred, och har sista ordet i alla viktiga frågor.
Poesi, trädgårdsintresse och personlig sida
Till skillnad från många andra religiösa ledare är Khamenei känd för sitt intresse för poesi . Han citerar ofta dikter i sina tal och ordnar särskilda sammankomster för poeter som stöttar regimen. Dessutom sägs han tycka om trädgårdsarbete.
Om hans privatliv är inte mycket känt, förutom att han är gift och har sex barn.
Högsta makten och framtiden
När Ayatollah Khomeini tog makten efter revolutionen i Iran 1979 ville han inte att landet skulle styras som en vanlig demokrati. Han ansåg att samhället skulle ledas av en religiös expert på islamisk lag — en så kallad "faqih". Därför skapade han idén om velayat-e faqih, som betyder ungefär ”förmyndarskap av den lärde juristen”.
Det innebär att den högste religiöse ledaren i landet har rätt att övervaka och styra både politiska och religiösa frågor. Denna person skulle ses som ett slags beskyddare av folket och islamiska värderingar.
Den här doktrinen är grunden för Irans nuvarande politiska system, där religion och stat är tätt sammanlänkade. Den legitimerar den teokratiska makten, alltså ett styre där religiösa ledare har den yttersta makten.
Den religiösa makten och folkets krav på förändring
Doktrinen är kontroversiell och diskussioner pågår om dess relevans. Vissa anser att systemet ger för stor makt till en enda person och begränsar demokratin. Andra menar att det behövs för att skydda islamiska värderingar och landets självständighet.
Det är en central fråga i Irans politiska debatt — mellan dem som vill bevara systemet och dem som önskar mer frihet och folkligt inflytande.
Frågan blev extra aktuell efter de omfattande protesterna i Iran under 2022 och 2023, där krav på större frihet och demokratiska reformer hördes.
Samtidigt har hot från andra länder, som Israel och USA, gjort att många iranier samlas bakom ledningen när landet utsätts för yttre fara. Historiskt har externa hot enat befolkningen snarare än lett till politiska förändringar.
Därför är extern inblandning i landets inrikespolitik alltid stärkt diktaturen med ett land under ständig krigsberedskap på grund av yttre hot.