Orättvisetrauma
Livsstil / Psykologi och samhälle
Diskriminering och annan orättvisa skapar inte endast ojämlikhet utan även trauma.
2023-06-17 Orättvisor tar kål på de drabbades psykologiska hälsa.
Psykologer och foskare pratar alltmer om hur orättvisor leder till kronisk stress långsiktigt men också till negativa känslor, såsom ilska, frustration, ångest och depression. Detta påverkar förmågan att fungera väl i samhället.
Även självbilden och självkänslan påverkas i och med man börjar tvivla på sitt eget värde.
Orättvisor kan krossa ens tro på en rättvis värld och kan leda till cynism.
Orättvisor, såsom diskriminering på grund av ras, kön, sexuell läggning, och liknande, förtryck och våld, kan man drabbas av som individ eller grupp.
Orättvisor som leder till trauma kan uppstå i mötet med olika auktoriteter, såsom myndigheter, poliser, chefen, läraren, läkaren eller den juridiska sfären.
Konsekvenserna av trauma påverkar inte endast den drabbade utan även närstående och samhället. Trauma skapar ett behov av erkännande och behandling.
Effekten på hälsan är i många fall långsiktig och kan leda till posttraumatiskt stressyndrom och depression.
Symptom på att orättvisor skapat trauma är irritabilitet, sömnproblem, minnesproblem, och depression. Även isolering, nedsatt produktivitet och en minskad livskvalitet är vanliga symptom.
En studie har visat att förnedring och orättvisa oftast förekommer tillsammans och har en mycket negativ inverkan på offrens psykiska välbefinnande.
En klinisk traumapsykolog som uppmärksammat och skrivit om orättvisetrauma är Lori S. Katz, som medverkar på sajten Psychology Today.
Hon menar att orättvisa uppstår när människor blir dåligt behandlade, förödmjukade, försummade, orättvist anklagade. Ett fördomsfullt beteende är också ett orättvist sätt att behandla en människa.
Orättvisa är så klart även när man inte får tillgång som alla andra till olika resurser och möjligheter. Människor som utsätts för hatbrott är oftast oskyldiga.
”Jag föreslår att orättvisa omvandlas till ett trauma när antigen omfattningen eller antalet ackumulerade upplevelser överstiger förmågan att hantera det.” skriver hon.
Hon pratar dessutom om det orättvisa med att bli omvandlat till ett objekt, till någon som inte räknas, som inte betyder något.
Trauma uppstår efter en lång tid av liknande negativa erfarenheter som man inte längre kan bagatellisera och ignorera. Något som man tidigare trodde var sällsynta upplevelser blir det vanliga livet som de behöver vara förutseende om och förbereda inför.
”I stället fastnar en djup känsla av orättvisa i en person och blir internaliserad. De (offren) kommer att förvänta sig att återigen bli kränkta. De kan gömma sig eller undvika andra, eller bära på en känslomässig rustning för beskydd när de är ute i samhället. De antar att de kommer att mötas av diskriminering , trakasserier och övergrepp, och sedan förutse, försvara, agera och reagera därefter.” skrivet Katz.
Människor som utsätts för orättvisor känner att de vill skrika eller gråta samtidigt som det känns patologiskt att göra det. De känner sig fångar en situation som de inte kan hjälpa. Det enda man kan göra är att protestera.
Att tysta ner protestens röster är en orättvisa i sig. Katz menar att det är okej att gråta, eftersom det är en biologisk respons på smärta, sorg, ilska och hjälplöshet. Förutom detta är det optimala och önskvärda om både den utsatte liksom andra, kunde erkänna och bekräfta orättvisorna som äger rum.
En normal reaktion när folk strider mot orättvisa är att känna obehag. Men trauman från orättvisa är verkligt och den traumatiserades reaktioner giltiga. Endast när man tar ställning till orättvisa och rätta felet får man börjar känna att man har gjort allt man kunnat för att göra världen en bättre plats.
Om du blivit orättvist behandlad, kan det hjälpa att prata med andra som förstår samt söka hjälp. Ta dessutom väl hand om dig själv och meditera eller hitta andra sätt för att minska stressen.
Källor:
Psychological dynamics of outrage against injustice
Injustice Trauma: Signs and Tips to Heal